29 oktober 2026
DETTA ÄR ÅSAS HISTORIA – ATT FÖRBEREDA SINA ANHÖRIGA
Idag delar vi Åsas historia. En berättelse om svåra beslut, ovisshet, omtanke och kärleken till sina anhöriga.

På Nätverket Väntesorgen vill vi lyfta olika människors berättelser. För väntesorg handlar inte bara om att stå bredvid någon som är svårt sjuk. Den kan också finnas hos den som själv lever med en allvarlig sjukdom och oroar sig för dem som står nära.
Idag delar vi Åsas historia. En berättelse om svåra beslut, ovisshet, omtanke och kärleken till sina anhöriga.
Åsa berättar:
Efter många år av sjukdom blev jag till slut så sjuk att jag utreddes för en hjärt- och lungtransplantation.
Under den tiden uppmanade vårdpersonalen och kuratorn mig att skriva testamente, fylla i Vita arkivet och fundera över mina önskemål om framtiden.
Det var inte lätt.
För hur ska man orka tänka på döden när det enda man vill är att få leva?
Men jag började förstå att det inte bara handlade om mig. Det handlade också om dem jag älskar.
Om jag inte skulle överleva väntan eller operationen skulle mina anhöriga redan stå inför något fruktansvärt svårt. Att dessutom behöva fatta beslut och fundera över vad jag själv hade önskat skulle bli ännu en börda för dem.
Att förbereda sig betyder inte att man har gett upp hoppet.
Det kan också vara ett sätt att visa kärlek och omtanke.
Idag är jag tacksam över att vårdpersonalen och kuratorn vågade ta upp de där svåra frågorna. För när man är mitt uppe i sin sjukdom tänker man inte alltid på allt som kan behöva ordnas.
Ibland behöver vi någon som vågar prata om det vi själva helst vill slippa tänka på.
Men min väntesorg handlar inte bara om min egen sjukdom.
Jag lever själv i en väntesorg eftersom min kärlek också är sjuk.
Vi lever båda med en ovisshet som ingen av oss kan ge några svar på. Vi vet inte när eller hur vi en dag kommer att behöva lämna varandra. Inte heller vem av oss som kommer att stå kvar.
Det är en märklig och tung känsla att älska någon, vilja dela så mycket mer av livet tillsammans och samtidigt veta att framtiden är så oviss.
Vi försöker leva här och nu, ta vara på den tid vi har och fortsätta hoppas. Men tankarna finns där. Oron för den andre, rädslan för att förlora och vetskapen om att någon av oss kanske en dag måste fortsätta ensam.
Det är också väntesorg.
Att sörja något som ännu inte har hänt, samtidigt som man försöker leva och älska mitt i allt.
Vi behöver bli bättre på att prata om hur vi kan underlätta för våra anhöriga, redan medan vi lever.
För även om vi hoppas på det bästa kan det skapa trygghet att veta vad den vi älskar själv hade önskat.
Ibland är kärlek också att våga förbereda sig för det man allra minst vill ska hända.
Från oss på Nätverket Väntesorgen
Tack Åsa för att du delar din historia med oss.
Din berättelse visar hur många olika sidor väntesorgen har.
Att själv leva med en allvarlig sjukdom och samtidigt bära oron för den man älskar. Att inte veta vem som kommer att lämna vem, men ändå försöka leva tillsammans här och nu.
Det är en verklighet som många bär på, men som vi kanske inte pratar tillräckligt mycket om.
Vi vill också påminna om att de svåra samtalen behöver få ske med omtanke, respekt och i den takt man själv orkar.
Till dig som läser:
Har du pratat med dina anhöriga om dina önskemål om något skulle hända dig? Eller lever du själv med ovissheten om framtiden tillsammans med någon du älskar?
Du får gärna dela dina tankar med oss.
Nätverket Väntesorgen
För dig som lever i väntesorg, sorg och eftersorg.
Sorg har ingen diagnos. Du är inte ensam.
